Egentid på tu man hand

Selma SPA var fantastiskt och det var länge sedan jag kände mig så avkopplad och rofylld i kroppen som efter denna helg. Nya poolerna på utsidan var definitivt ett lyft sedan sist vi var där för ett år sedan och jag ser verkligen fram emot att komma tillbaka om ett par veckor med min vän Julia för egentid med fokus på investeringar och placeringar även om vi givetvis kommer att utbyta ett och annat ord om livet som småbarnsföräldrar, Julia har nämligen fyra barn precis som jag.

Bubbel i dubbel bemärkelse och en bra bok, de 7 goda vanorna kan jag verkligen rekommendera. (adlink)


Söndag morgon och i skrivande stund sitter jag och letar efter hotell i Portugal som jag åker tillbaka till i maj. Det blir tredje gången för min del och jag känner verkligen tredje gången gillt i detta avseende. Jag skulle ljuga om jag skriver att jag inte är nervös för jag ÄR livrädd (på ett positivt sätt) för detta möte men jag inser, efter en hel del velande att jag skulle ångra mig livet ut om jag låter en möjlighet som denna passera förbi…

Tillbaka till hotell så vill jag denna gång hitta något som har pool, trädgård eller är nära till havet så att jag kan njuta av lugnet och vara i nuet. Som jag tidigare skrivit här, eller om det varit på instagram så finns det inget som får mig att må så bra som vatten. Det bidrar med ett lugn som jag har svårt att finna någon annanstans. Hittills har jag bara besökt Portugal vintertid i november men jag älskar landet, staden, människorna. Jag skulle helt klart kunna bosätta mig där!

Nu blir det ytterligare en kopp kaffe innan det ska hängas tvätt, vardagssysslorna kommer man dessvärre inte ifrån. Även om man kan önska! Kram Sandra

Mars 2020 – Äntligen i MÅL!

”Every successful person know how to fail well”, den meningen säger så mycket!

Hej! Länge sedan jag uppdaterade här, tiden har inte riktigt funnits eller avsaknaden av inspirationen har snarare spelat in. Jag har varit fullständigt slutkörd efter höstens intensiva tempo och har därmed valt att ”landa” och skala av. Gett mig själv utrymme att reflektera över vad som är viktigt, vad jag faktiskt värdesätter och åt vilket håll jag vill. Att ha PASSION för det man åtar sig är onekligen en framgångsnyckel, för finns inte passionen då faller allt tillsist…

Den 6 februari mottog jag min certifiering efter avklarad utbildning på IHM, ”Det kommer att finnas enormt många marknadsförare i framtiden men få riktigt duktiga strateger” avslutade vår lärare Calle och det kändes så skönt att det äntligen var klart! Vi skålade gemensamt innan vi, ett par från min klass begav oss vidare för middag och ytterligare ett glas. Tacksam för relationerna utbildningen givit och inte minst den personliga utvecklingen för min del. För som jag tvivlade på mig själv under hösten, det var fruktansvärt. Som ett mörkt täcke som svepte sig över och kvävde mig långsamt. Åtminstone rent känslomässigt.

I slutet av februari fattade jag även beslutet att säga upp mitt nyrenoverade kontor i centrum, egentligen av den simpla anledningen att jag allt för sällan nyttjar det. Onödigt både tidsmässigt och ekonomiskt kan tyckas med tanke på alla inköps som har gjorts och ja, jag är till viss del enig om det MEN faktum kvarstår att provar man inte kan man heller inte veta om det känns rätt eller fel. I mitt fall landade jag ändå i att nej, jag mår bäst- och är som mest kreativ på mitt hemmakontor så det har istället fått ett lyft. Ändrar jag mig framöver jag då får jag helt enkelt se över vilka alternativ som finns då.

Nu blev mitt inlägg jättelångt, jag som mest tänkte ge en kortfattad uppdatering och säga att jag lever. Imorgon väntar Selma SPA med min man, som jag ser fram emot att fylla på med ny energi. Kram Sandra

Avicii Tribute

Trots ett något sämre platser, längst bak och allra högst upp går det inte att sätta ord på känslan inne på Friends Arena för ett par veckor sedan när det var Avicii Tribute, en hyllningskonsert i Tims minne med artister som Aloe Blacc, Rita Ora, Adam Lambert och Sandro Cavazza. När Tims pappa sedan klev upp på scenen och framförde ett tal kunde nog få hålla tillbaka tårarna. Det var magiskt, mäktigt och en stämning omöjlig att beskriva.

December, 6 dagar kvar tills jul och jag kan knappt begripa vart månaden tog vägen! Förutom slutspurten på IHM har vi varit iväg på två julbord, senast på Dömle herrgård i helgen (rekommenderas varmt), Angelica har haft sin första tävling i rytmisk gymnastik och månaden har så gott som gått i ett… Snart 2020, vart tog året vägen?

Hej December!

Första advent började med missnöjda barn, skrev ett inlägg om det på instagram, läs här och ville fullkomligt ge upp julen och slänga nissehuset i öppna spisen innan julkalendern hunnit börja. Nu gjorde jag givetvis inte det men jag tror de flesta föräldrar kan relatera till julstress och gnälliga barn, frustrationen när man själv försöker skapa ett stämningsfullt hem och göra det magiskt men möts av gnäll och kommentarer om att tomten inte finns, att det inte är alls är ett nissehus, att adventspresenterna kommer från butiken, ja listan kan göras lång… Vad hände med förväntansfulla barn men tindrande ögon? haha. Nåväl, August som är 2,5år var nöjd och Livia som är 5år var något mer exalterad än de andra två. Får glädja mig åt det.

Iskallt ute så en stor kopp kaffe och jobb från soffan står på agendan idag

Veckan inleddes på bästa möjliga sätt med ytterligare ett nytt uppdrag under våren och att hemuppgiften blev godkänd. Efter att ha befunnit mig i ”förvirringens rum” som ena läraren på BM (bussines management) skulle ha sagt under denna höst så känns det skönt att äntligen börja landa. Jag inser hur mycket som kommit ikapp efter att bara ha kört på senaste året, rent överlevnadsinstinktivt så en förhoppningsvis lugn jul med familjen är precis vad som behövs. Tänk vad man uppskattar att vara hemma när man så sällan är det!
/S

Internetdagarna 2019

God morgon! Efter ytterligare två dagar i Stockholm är det skönt att vara hemma igen, landade vid åtta igår kväll och hemma väntade förväntansfulla barn. Livia hade väntat och väntat, hör du planet? hade J frågat, ”nu är snart mamma här” men när han sedan kom ned ett par minuter senare hade hon somnat. Lilla älskling <3

Missade Internetdagarna i måndags eftersom att jag olyckligt nog glömt att boka flyg, att det är fullbokat händer aldrig men tydligen denna vecka så passade istället på att avsätta ett par timmar för den sista egna hemuppgiften på hotellet innan min svägerska och brorsson anlände för en myskväll, de stannade kvar under natten så hon fick sova från 22 till 07 medan jag tog lilleman. Vi alla med barn kan nog relatera till vaknätter och begränsad avlastning så kände att det var det minsta jag kunde göra. Att jag fick sova med en liten 9 veckors var ju inte heller fy skam, helt sanslöst vad man kan älska någon annans barn som sitt egna! <3

Dag två på Internetdagarna inleddes med en föreläsning av Harper Reed som stod bakom Obamas Valkampanj i USA, vilken man och vilken fantastisk föreläsare. Jag skrattade så att jag nästan grinade och blev onekligen berörd däremellan. Näst på tur var temat bygg en hållbar framtid med inkludering som jag valt, ett ämne som väcker starka känslor och något som togs upp och som jag sällan reflekterar över är att för alla är inte inkludering viktigt, hur fruktansvärt och otänkbart det än må låta. För en annan är det en självklarhet!

Hur tänker du kring inkludering och hållbarhet?
/S

”You have to walk your walk”

Det finns drömmar och så finns det DRÖMMAR! Och ibland sker det där overkliga, det oväntade och det som man knappt vågat snudda vid i tanken för att det känns så avlägset och skrämmande. Definitionen utav ”You have to walk your walk” har aldrig varit tydligare och jag har fullständigt kastats omkull i mina drömmar och visioner senaste dagarna, åtminstone rent emotionellt då det här troligen kommer att påverka färdriktningen totalt! Om allt går vägen. Samtidigt som jag ÄR livrädd! Och det är en omfattande process.

Häromdagen landade ett mail i min inkorg som fick tårarna att rinna, rinna av lycka, av total rädsla men samtidigt av stolthet över att jag kommit så långt. Hur allt kämpande som stundvis känt helt förgäves tillslut faktiskt mynnar ut i ett resultat jag inte trodde var möjligt och där beslutsfattaren i fråga bjuder in mig till ett möte som ändrar förutsättningarna fullständigt. Jag vet inte vad det kommer att leda till men jag vet att jag precis öppnat en dörr som gör mig livrädd att kliva in i samtidigt som det är något som jag innerst inne vill…

Förlåt för mitt svamlande och kryptiska meddelande men kan inte skriva mer än såhär just nu. Ni kommer att få veta tids nog men det är i ett alldeles för tidigt skede för att kunna säga mer än ovan nu!

/S

Sales Awards 2019

Vilken kväll! Sales Awards var fantastiskt och jag kan inte minnas när jag skrattade så mycket, man brukar säga att säljare vet hur man sätter nivån och vårt bord var helt klart on top! God mat, bra underhållning och härliga personer som bidrog till stämningen. Precis vad jag behövde. Vi dansade, alla dansade och det kändes som en enda stor familj framåt natten.

Jag hamnade intill en amerikansk man vars bolag var nominerat för kvällen, de hade gått från en försäljning på $20M till $200M på ett år, snacka om tillväxt! Det gav mig också tillfället att underhålla min engelska, han visade bilder från sina affärsresor i Afrika och vi tittade på djuren, jag älskar Elefanter och en dröm är att få se- och uppleva det i verkligheten.

Det blev många intressanta och även djupa samtal under kvällen, fick med mig flera nya kontakter och just utbytet av kunskap och andra reflektioner är för mig väldigt givande och värdeskapande. En förvaltare undrade hur mycket kapital jag behövde för att återuppta varumärket Sandra Josefin och jag känner mig genuint ödmjuk inför det faktum att så många faktiskt tror på mig, en annan affärsman vid bordet betonade att jag inte var klar – Sandra, när man lär sig kämpa tidigt får man oftast en annan drivkraft! Ge inte upp än. Och vem vet, kanske vågar jag se över möjligheten så småningom…

Jag kom tillbaka till Sheraton runt halv ett, att lämna när det är som roligast är något jag lärt mig genom åren och att dricka vatten de sista timmarna. Det är en dag morgon därpå och då gäller det att bibehålla självdisciplinen. För att orka! Visade sig vara rätt taktik för på IHM väntade analyser av ett business case vi hållit på med under hösten.

Tack till min vän Johnny som tog med mig, som tror på mig och till mina bordherrar och bordskvinnan (vi var två) som bidrog till en lyckad kväll. Vilket gäng!

/S

Helg!

Somnade vid 21 igår, fullständigt utmattad efter att ha tagit flyget fram och tillbaka till Stocholm. Tror att jag börjar att bli sjuk, min kropp känns inte helt hundra men samtidigt så har det varit väldigt mycket under en längre tid. Återhämtningskvoten har inte varit den bästa om man säger så men som tidigare nämt är det här en övergångsfas. Den 8 januari ska projektarbetet för Arla in så fram tills dess är det 200% som gäller.

Bild från Lindos i somras, om det är något som får mig att må bra så är det havet. Det bidrar med ett enormt lugn för min del.

Äntligen helg! Även om det innebär tvätt (enorma mängder) och projekt hemmavid känns det skönt att faktiskt få vara hemma. Till veckan ska jag på Sales Awards som är en gala i globen, jag har blivit medbjuden av en vän och oerhört duktig affärsman som vann förra årets pris så det ska bli väldigt roligt att få delta. Det blir också det sista jag gör i år förutom internettdagarna veckan därpå, men sen blir jag hemma. Eller jag har några lektioner kvar på IHM men inga inplanerade resor utöver det.

/S

Andra drömmar och visioner

Sista kvällen i Portugal spenderades på ett fik nära havet, jag mötte upp en person som jag mötte två år tidigare. Då med andra drömmar och visioner. Vi pratade länge över en kopp thé och Crêpes, om vad som hände med fabriken som skulle ha producerat min kollektion 2017/2018 och som förmodat från min del visade det sig att det blivit ägarbyte en tid innan, de tyska ägarna hämtade hem vinsten och satte sedan bolaget i konkurs. Såhär efteråt är jag glad över att jag inte hunnit gå in med en halv miljon, förvisso hade det inte förändrat utfallet nämnvärt då jag ändå fick sätta Sandra Josefin i konkurs men processen från mailet från management i december 2017 till besluten som fattades därefter var en resa i sig som bidraget till ovärderlig kunskap.

Att det finns en mening med allt kan låta klyschigt i sammanhanget men jag tror någonstans att det finns ett syfte med det som händer, ibland vet man bara inte vad. Hade inte fabriken gått i konkurs hade jag inte börjat studerat på IHM Business School, nu har jag istället en utbildning inom business management bakom mig och snart är jag färdig marknadsstrateg. Det har gjort mig mer medveten och självsäker i affärsmässiga sammanhang samtidigt som det bidragit med vänner och inte minst ett nätverk för livet. Den kunskapen jag har nu hade jag behövt ha då för att kunna förverkliga min dröm och skapa det varumärke som jag ville ha, jag var troligen inte redo att ta klivet och skala upp då. Kanske är jag det nu?

Idag har jag suttit med bokföringen eller snarare sorterat kvitton efter min resa, alltid lika roligt att försöka tolka kvittona när man varit iväg. Har möte i eftermiddag och imorgon flyger jag till Stockholm över dagen och sedan hem igen. Vi ändrade tiden för projektarbetet som skulle ha varit på söndag så det ska bli skönt att kunna ta helg med familjen.
/S

Kontraster

Hej!
Efter ett par intensiva veckor känns det skönt att bara få vara hemma och ”landa” en stund, pendlandet till och från Stockholm veckovis tar mer energi än vad man kan tro samtidigt som studerandet är under en begränsad tid. I februari är jag förhoppningsvis klar och trots att det stundvis känns övermäktigt framförallt då det varit mycket annat parallellt, har jag fått lära mig att sänka ambitionsnivån något, det väsentlig är att jag levererar och blir godkänd.

Gårdagen spenderades på kontoret efter 5 dagar i Portugal, från värme och sol till regn på Arlanda för att sedan mötas utav snö när jag dagen därpå landade i Torsby. Kyligt men sagolikt, barnen älskar snö och jag själv blir alldeles nostalgisk, tänker på Disney filmer som Narnia och Polarexpressen, favoritfilmer som ännu följer med. ”Mamma gråter du” säger barnen och skrattar, och ja, om det är någon gång som jag gråter så är det till filmer. Kan grina kopiöst faktiskt. Och enligt 10åringen här hemma är jag ”sååå cringe” haha.

Segmentering utav målgrupper, uppföljning av statistik samt överblick av Q1 2020 stod på agendan igår tillsammans med min kund som verkar inom bilbranschen. Nästa år kommer jag att sköta budgeten för varumärkena så det blir en utveckling även i mitt uppdrag, kul! Nu blir det studier en stund innan familjen kommer hem, har IHM på fredag denna vecka och stannar över helgen då vi har gemensam analys inför vårt projekt- och examinationsarbete på söndag. Infaller lite dum då jag är borta extremt mycket i november men i december är det lugnare. Längtar tills jag kan vara hemma mer.

/S